1100

Tumbo, som under vikingatiden varit centrum i Rekarnebygden, förlorar i betydelse till Tuna. Tingsplatsen (Västerrekarnes äldsta) nyttjas dock fortfarande. Man håller ting varje tisdag under tingsterminerna på Tumboås i närheten av Tumbo kyrka. Denna kyrkas långhus, torn och absid finns fortfarande bevarade, liksom en dopfunt. Följande gårdar fanns inom Tumbo socken vid den här tiden: Berga, Garn, Gunnarskäl, Lövsta, Kleva, Munkhammar, Mälhammar, Skyttinge, Smörkulla prästgård, Broby, Husby, Mälby, Smedby, Sundbyvik, Sörby, Valtomta, Väsby och Övlingeby. Fors (kan ha förstörts i en brand), Sundby och Jäders gamla träkyrkor bör ha ersatts med romanska stenkyrkor vid den här tiden. Storleken på Fors kyrka (som försågs med kalkstensgolv) var ca 165 kvm; Jäders kyrka hade ungefär samma dimensioner. De tillhörde de största kyrkorna i Södermanland. Sundby kyrka försågs redan från början med torn. Under 1100-talet tillkommer Torshälla (den östra delen med samma mått som Tumbo kyrka; möjligen har den föregåtts av en träkyrka), Västermo (45 kvm), Öja, Kjula (båda med torn – idag finns rester av tornet och långskeppet kvar i Kjula kyrka), Barva, Stenkvista (utan torn), Näshulta (Neshulta), Vallby (med torn), Ärla, Husby-Rekarne (idag återstår koret och delar av långhuset från den ursprungliga stenkyrkan; dessutom en fot till en dopfunt och ett triumfkrucifix) och Råby-Rekarne kyrka (30 kvm), alla gråstenskyrkor i romansk stil. Råby-Rekarne var troligen gårdskyrka från början och hade sannolikt en sakristia och ett vapenhus av trä; en dopfunt finns kvar från den här tiden. Hammarby kyrka, som redan tidigare byggts i sten (1090-talet?), moderniseras i romansk stil. Den blir f.ö. annexkyrka till Vallby. Tornet, som fortfarande finns kvar, är det ursprungliga. Dopfunten är också från 1100-talet. Även Vallby kyrka har en dopfunt från samma århundrade. Gillberga kyrka har torn, den västra delen av långhuset och en dopfunt bevarad från den ursprungliga kyrkan byggd runt 1100. Brödbakning blir allt viktigare för kosthållet; man har lärt sig murningstekniken som gör det möjligt att tillverka bakugnar. Spannmålsodlingen ökar; det är framförallt råg och vete som odlas. Plogen förbättras och husen börjar att byggas i timmer.

1103

Ett fundationsbrev utfärdas för Lunds ärkestift. I detta förekommer (troligen) en uppställning av svenska stift, bl.a. Tuna stift.

1113

Klostret i Jerusalem till Johannes Döparens ära som grundades 1048 blir moderkloster för en riddarorden efter den helige Augustinus regel. Denna orden kommer i sinom tid att få betydelse för Eskilstuna.

1120

Tuna och dess kyrka nämns i en romersk förteckning (Florensdokumentet som finns i Bibliotheca Laurenziana i Florens) som tar upp nordiska biskopssäten. (En del forskare tror att Tuna inte står för Eskilstuna utan något annat Tuna - t e x Vallentuna eller ett Tuna på Selaön utanför Strängnäs). De svenska stiften är som följer: Skara (Scara), Linköping (Liunga, Kaupinga), Tuna, Strängnäs (Strigin), Sigtuna och Västerås (Arosa). Södermanland (Sundermannia) nämns som nummer fyra i en förteckning över femton landskap i Sverige i samma dokument - det bör motsvara Strängnäs stift. Nummer fem är Närke (Nerh) - motsvarande Tuna stift. Närke hette från början När-Rek. Som vi tidigare sett var Rekarnebygden uppdelad i ett öster, ett väster och ett när-rekarne, ett område motsvarande stiftet Tuna. Detta dokument bygger troligen på en äldre förteckning över stift i de tre nordiska länderna upprättad redan i slutet av 1000 – talet (se år 1103). En Kristusbild av förgylld brons funnen på 1900-talet vid platsen för Tuna kyrka härstammar från denna tid. Den enda något så när samtida berättelsen om den helige Eskil tillkommer vid denna tid (mellan åren 1104 och 1125): Ailnoths Knutslegend (Gesta Swenomagni regis et filiorum eius passio glorissimi Canuti regis et martyris). I den omnämns han som en missionsbiskop "nordanskogs" vilken lidit martyrdöden då han missionerade bland svear och götar. Han kom "…från det härliga England och förkunnade trons evangelium för dessa vilda och råa folk men för sanningens vittnesbörd och på grund av barbarernas grymhet och vansinne måste han lämna denna världen och under änglarnas jubelsång vandra hädan till det höga för att leva i evighet".

1153

Ett kyrkomöte hålls i Linköping. Det är mycket troligt att man vid detta möte slog ihop Strängnäs och Tuna stift. Se dock år 1164 och 1170.

1154

Johanniterna, som i detta århundrades början organiserat sig som ett brödraskap under Augustinus´ klosterregel, blir från och med detta år en verklig munkorden. De kommer att spela en stor roll i Eskilstunas historia. Den romanska kyrkan vid Ekeby invid Eskilstuna flygfält bör ha existerat vid den här tiden. Vid utgrävningar av densamma åren 1950 - 1951 hittades mynt från tiden 1150 - 1290. Dessutom ett mynt från 1360. När kyrkan byggdes är okänt men den kan inte ha varit alltför gammal vid den här tiden. Den hade ungefär samma mått som Råby - Rekarne, Stenkvista och Torpa kyrkor med ett långhus på ca 40 kvm. En triumfbåge har funnits mellan långhuset och koret; sakristia har saknats. Den låg på en kulle strax väster om Mestaån - som rinner från Borsöknasjön till Eskilstunaån vid vattenreningsverket. Mestaån var under medeltiden en viktig samfärdsled.

1164

Detta år - i ett påvebrev av den 5 augusti ställt till vår förste ärkebiskop Stefan - upprättas ärkebiskopssätet i Uppsala och i den förteckning över de stift som lyder under denna stol saknas nu Tuna - Eskilstuna. Tuna var antagligen biskopssäte från och med Eskils tid (kanske ännu tidigare) och fram till nu (se dock år 1153 och 1170) - i ungefär hundra till hundrafemtio år. Detta år grundades även genom kung Valdemar den stores försorg ett johanniterkloster på gården Antvorskov intill Slagelse på Själland i Danmark som kom att spela en viktig roll i Eskilstunas historia. Detta kloster blev huvudkloster i den nordiska provinsen Dacia - johanniterna organiserade sina kloster i olika provinser - och moderkloster till det kloster som senare kom att grundas här i Eskilstuna. Johanniterorden leder sitt ursprung från ett pilgrimshospital i korstågstidens Jerusalem. När korstågsivern lagt sig övergår de till att vårda sjuka och fattiga; de kallar sig själva för "våra herrar de sjuka och fattigas tjänare". Deras huvudsäte ligger i Jerusalem.

1167

I ett brev utfärdat tidigast detta år och senast år 1199 (sw det året) nämns ortnamnet Rekarne för första gången: "Ranguualdos de Reic".  

1170

Vissa forskare anser att Tuna stift upphörde först detta år (se dock åren 1153 och 1164). Eskilstuna benämns vid denna tid som civitas, vilket betyder stad med biskop och egen jurisdiktion. 

1171

Ett påvebrev riktat till biskop Vilhelm av Strängnäs bekräftar att Närke (Neeric) - och därmed även Rekarnebygden med orten Tuna - skall tillhöra hans stift. Både Skara stift och Linköpings stift har säkerligen varit intresserade av Närke och Rekarnebygden.  

1174

Birger Brosa, svensk jarl under konung Knut Eriksson, äger mark i Eskilstuna, bl a Karlaby ("karlar" betyder krigare i kungens tjänst) och Hunsala. Dessutom innehar han Tuna kungsgård som troligen låg vid nuvarande Munktelltorget och på vars mark den helige Eskils kyrka, som Birger Brosa hade patronatsrätt till, var uppförd. Den låg där Slottsskolan nu ligger. Birger Brosa dog år 1202.

1180

Johanniterorden (Johannes Döparens hospitalsbröder - Religio sacre domus Hospitalis Sancti Johannis Hierosolimitani) övertar den helige Eskils kyrka och gör den till klosterkyrka (se år 1185) i det kloster som börjar byggas på platsen. Det var konung Knut Eriksson och jarlen Birger Brosa - som innehade den jord på vilken kyrkan låg - som skänkte kyrkan till johanniterna. Biskop Wilhelm (Valdemar?) i Strängnäs och Sveriges förste ärkebiskop, Stefan, var också med i bilden. Även gårdarna Årby och Åby med "…gårdar, åkrar, ängar, skogar, fisken och annat mer" skänkte Birger Brosa till munkarna. Länge hade fromma människor vallfärdat till Tuna kyrka och till den helige Eskils reliker i hopp om bot och bättring mot olika sjukdomar. Denna dyrkan av den helige mannens kvarlevor fick nu ordnade former och man började fira Eskilsmässan på den helige mannens förmodade dödsdag den 11 juni (senare - utom i Strängnäs - flyttades Eskilsdagen fram en dag, till den 12 juni). Även den 6 oktober, dagen för skrinläggningen av helgonets ben, högtidlighålls. Klostret och mässorna drar till sig folk och ett litet samhälle, början till Eskilstuna stad, börjar att växa fram på den östra åstranden där Köpmangatan nu ligger.

1185

Enligt vissa källor blir Tuna kyrka Johannitermunkarnas klosterkyrka detta år (se år 1180). En av de första priorerna i klostret skall ha hetat Eskillus enligt Eskilstuna klosters nekrologium från slutet av 1300-/början 1400-talet (se år 1400). Hans dödsdag är den 5 maj, oklart vilket år.

1190

I slutet av detta århundrade förekommer Barva sockennamn för första gången. Det är i Fogdö klosters jordebok där det omnämns som "barboheret" (dvs. barvahärad). Namnet Barva bör betyda "träden" eller "lunden". Även namnet Kjula förekommer i jordeboken. Ärla kyrka erhåller ett processionskrucifix under detta årtionde; idag pryder det altaret i den nya kyrkan (se 1783).

1198

I Sveriges äldsta kalendarium, upprättat i Vallentuna kyrka i Uppland detta år, är den 11 juni markerad som Sankt Eskils minnesdag. Han har, drygt hundra år efter sin död, åtminstone i Sverige, uppnått helgonstatus.

1199

I ett brev utfärdat senast detta år och tidigast år 1167 (se det året) nämns ortnamnet Rekarne för första gången: "Ranguualdos de Reic".