av Per-Erik Melander
Gillberga kyrka får sakristia och vapenhus; Lista kyrka får tegelvalv; Vallby kyrka ny sakristia, en helgonbild, valv och vapenhus (i söder); i Hammarby kyrka slås valv. Husby-Rekarne kyrka får valvmålningar och en ny storklocka vid den här tiden; den finns fortfarande kvar. Inskriften, på plattyska, lyder; "Hjälp Gud! Maria bistå mig i vad jag begynner". Riksrådet Knut Lindormsson Vinge äger vid den här tiden gården Rossvik i Husby-Rekarne socken. Skering Larsson Lilja (se år 1499) avlider. Sätesgården Barrö i Näshulta ägs av en viss Håkan, troligen son till Katarina Andersdotter (se år 1470). Ägare till sätesgården Skogstorp i Stenkvista socken är vid den här tiden en Holmsten Eriksson Rosenstråle.
Som häradshövding i Österrekarne härad omtalas en Lars Fadersson Fargalt. Hans underhäradshövding heter Jöns Johansson och är från Rinkesta i Ärla socken.
Västermo kyrka får detta år en gjuten kyrkklocka.
Gårdskäl skrivs "gorreskiæl". Ny häradshövding i Österrekarne mellan åren 1504-1516 är Erik Karlsson Kuse. Han bodde på Almby i Jäders socken. Ingeborg Ragvaldsdotter av Välingeätten (se år 1499), änka efter Erik Ragvaldsson (se år 1419) och Skering Larsson Lilja (se år 1500) gifter om sig med häradshövdingen i Åkerbo härad, Nils Bröms. De bor på Hedensö som Ingeborg fått i morgongåva av sin första man (se vidare år 1511).
1505
Riksföreståndaren Svante Sture bekräftar Torshällas stadsprivilegier den 6 december i Eskilstuna.
Detta års häradshövding i Västerrekarne härad heter Peter Olsson. Han bor på gården Gräfseboda (Haneberg) i Näshulta. Han är gift med Birgitta Magnusdotter, dotter till väpnaren Magnus Frille (se år 1463). Den 15 november skriver Svante Nilsson Sture till Peter Olsson och uppmanar honom att vara beredd att bege sig till Kalmar. 36 andra frälsemän, bl.a. ägaren till Barrö (också i Näshulta), en man vid namn Håkan, får samma uppmaning av Svante Nilsson. Julita klosters kvarn i Torshälla övergår i Strängnäsbiskopen Mattias Gregoriis ägo.
I juni detta år skriver riksföreståndaren Svante Nilsson till fogden i Åkerbo härad att kyrkoherden i Tumbo, herr Lars, hotats till livet av en förrymd dräng. Denne hade riktat ett armborst mot kyrkoherden i "hans egen klockarstuga". Drängen hade även hotat att "hans gård uppbränna över hans huvud". Fogden får i uppdrag att gripa drängen som befinner sig i Kungs-Barkarö.
Ny häradshövding i Västerrekarne åren 1508-1509 är Erik Karlsson Kuse. Han innehade även ämbetet i Österrekarne (se år 1504). Biskop Mats i Strängnäs byter sin kvarn i Almbra i Närke mot Riseberga klosters kvarn vid Hyndevad.
Häradshövdingen i Västerrekarne, Erik Kuse, intygar vid oktobertinget att priorn Hans och hans klosterbröder bytt till sig jord i Fröslunda av Måns Stare som i gengäld fått jord i Svarlänge av munkarna. Johan Månsson, son till Måns Bengtsson Natt och Dag och hans fru Ermegård (se år 1462) ärver gården Stora Sundby vid Hjälmaresund (se år 1514).
Under motsättningarna mellan riksföreståndaren Svante Nilsson och riksrådet förhandlar Erik Kuse vid midsommartid med allmogen i Eskilstuna för att dessa skall ge sitt stöd åt riksföreståndaren. Han skänker dem bl.a. ett par tunnor öl (som muta?). De hade tidigare hotat med uppror och minst 600 bönder hade beväpnat sig. Erik Kuse hotar att avgå som häradshövding men allmogen vill ha honom kvar samtidigt som de lovar att stödja Svante Nilsson. Nils Bröms (se år 1504) avlider detta år. Hans fru Ingeborg Ragvaldsdotter blir änka för tredje gången. Hon tar sin tillflykt till Eskilstuna kloster varifrån hon skriver till riksföreståndaren Svante Nilsson och berättar att hon har funnit "…sin tillflykt i Eskilstuna kloster". Samtidigt ber hon att han skall ta henne och hennes ägodelar i "sitt försvar och beskärm" och att hon skulle få behålla sin siste mans förläning. Den 12 september skänker hon Hedensö till sin syster Estrid Ragvaldsdotter och hennes man Nils Krumme.
Senast detta år avlider Nils Krumme, ägare till gården Hedensö.
Eskilslegenden "friseras". Man byter ut uppgiften att han verkat som missionsbiskop "nordanskogs" mot att han varit biskop i Södermanland. Johanniterna äger mycket jord och många tomter runt om i Sverige. Jordarealen kan uppskattas till ca 122 markland vilket motsvarar ungefär 34 byar. 70% låg i Södermanland med ca 65 markland i Rekarnebygden, framförallt i Fors och Kloster socknar. Tomter finns i Eskilstuna, Stockholm, Strängnäs, Torshälla, Uppsala och Västerås. Man äger även kvarnar, en hytta, en gruvtäkt, fyra kyrkor och diverse fastigheter.
I Stockholm invigs detta år en kyrka till Johannes Döparens ära. Den ligger nere vid Kogghamn i Gamla stan och sköts av munkar från klostret i Eskilstuna. Detta års häradshövding i Västerrekarne heter Erik Pedersson Knagh, dotterson till den tidigare häradshövdingen Peter Eriksson (se år 1481). Han bodde på gården Vargarn precis som sin morfar och var son till Märta Petersdotter och Peder Jonsson Knagh (se år 1484 och 1488). Kristina Månsdotter, dotter till Måns Bengtsson Natt och Dag och hans fru Ermegård (se år 1462), bor som änka efter Sigge Larsson Sparre på gården Stora Sundby. Hennes son, Göran Siggesson Sparre som vid den här tiden är fånge hos kung Kristian II av Danmark, skriver sig som ägare till gården (se år 1521).
Ingrid Simonsdotter skänker 12 öresland jord i Torshälla socken till Eskilstuna kloster.
Estrid Ragvaldsdotter, ägare till godset Hedensö och änka efter Nils Krumme, gifter om sig. I samband med detta utförs ett arvsskifte. Hennes son Jakob Krumme erhåller godset Hedensö. Änkan till Torshällas borgmästare Nils Nilsson avlider detta år. Kyrkoherden herr Olaf ber änkan på hennes dödsbädd att hon skall skänka sin och hennes hädangångne mans gård till Torshälla kyrka. Gården är nämligen uppförd på mark tillhörigt biskop Mats i Strängnäs. Hon vägrar och menar att gården skall tillfalla hennes barn. Efter hennes död säljer emellertid kyrkoherden gården för 15 mark. Nils Nilssons syster får veta vad som skett och beger sig till Torshälla och klagar inför fogden Erik Kuse. När målet kommer inför rätta föreslås förlikning; köparen av gården skall erlägga sex mark till Nils Nilssons barn för att få behålla gården. Detta sker dock inte, någon förlikning kommer inte till stånd men fogden Erik Kuse skickar i alla fall av egna medel sex mark till målsäganden. Dessa kommer dock tillbaka.
Ett participationsbrev, utställt av priorn i Eskilstuna kloster, Olavus Haqvini, föreligger i tryck från detta år.
Vid den här tiden ser johanniterbrödernas godsinnehav i Jäders socken ut på följande sätt: ett markland och fyra öresland i Kinglöt, Strand, Norrholmen och Snopptorp; ett markland i Svedlunda och Almby. I Husby-Rekarne socken äger de bl.a. två markland, fyra öresland och fyra örtugland i Räffla by. I Torshälla socken äger de jord i Brunsta, Hageby, Löten, Mälby, Skinnlösa, Torpa och Ökene. De äger även två kvarnar, en gård och åtskilliga tomter i Torshälla stad.
Under 1520-talet tillfaller gården Gräfseboda (Haneberg) med tillhörande ägor Näsna och torpen Knutstorp och Rotheleboda (Rotarbo) Olof Arfidsson på hustrun Kerstin Petersdotters vägnar. Göran Siggesson Sparre (se år 1514) avlider detta år.
Johanniterna överger Rhodos där deras huvudsäte legat sedan 1309. Sedan 1490-talet har klostret i Eskilstuna varit direkt underställt detta huvudsäte.
Medeltiden slutar och den nya tiden tar vid i och med att Gustav Vasa väljs till konung i Sverige. Klosterkyrkan i Eskilstuna och Fors kyrka betalar tillsammans 200 mark lödiga till staten (läs Gustav Vasa) som just inlett sin nya kyrkopolitik. Senare på året betalar klostret 100 mark silver, också till staten, som infört en ny skatt.
Gustav Vasa besöker klostret i slutet av detta år.
Den 20 mars besöker Gustav Vasa Eskilstuna kloster. Han lovar priorn på klostret, Johannes Johannis (Jöns Johansson), att så länge han låter knektarna och andra militärer slå upp sitt läger inom klostrets murar och ge dem "öl, kost och täring", allt enligt en lag som stiftades året innan, skulle munkarna få fortsätta att bedriva sin katolska tro.
Västerås riksdag gör slut på klostren i Sverige. Den katolska tron får stryka på foten och protestantismen införs. Eskilstuna klosters saga är all. Dess egendomar i Eskilstuna bildar en kungsgård, Eskilstuna gård, som senare får namnet kungsladugården. En egendom som tas över av kronan är Eklångens gård. En annan är kvarnen vid Hyndevad och dess rättardöme med 6 landbönder. Troligen byggs en bro över ån vid Hyndevad vid denna tid.
Den siste priorn på Eskilstuna kloster heter Johannes Johannis Olai (Jöns Johansson). Han blir kyrkoherde i Vingåker. I juni befinner sig Gustav Vasa i staden.
I Näshulta socken finns följande gårdar: Magda (bolby) som ägs av Julita kloster och där landborna Torsten och Mats brukar jorden. Torp ägs också av Julita kloster; landbon Mats brukar jorden. Näsna (bolby) lyder under Gräfseboda (också bolby); landbon Erik brukar jorden. Västerby (bolby) lyder under Hedensö. Övraby lyder också under Hedensö; landborna Olof och Jacob brukar jorden. I Ökna brukas jorden av en Erik. Åstorp ägs av Strängnäs domkyrka. För Oppeby gård saknas det uppgifter. Vidökna (bolby) ägs av biskopen i Strängnäs; landbon Mårten brukar jorden. I Österby (bolby) brukar landbon Olof jorden. En husman (som hyr ett hus utan att äga varken mark eller boskap) vid namn Peder finns ävenledes; dessutom en självägande bonde vid namn Axel. Fagernäs ägs av Strängnäs domkyrka; här är en Peder torpare. I Barrö (bolby) brukar landbon Nils jorden. Sörby lyder under Gräfseboda; landbon Anders brukar jorden. En husman vid namn Olof finns ävenledes; dessutom en torpare, också han heter Olof. Visund lyder under Barrö (bolby); här finns en torpare, Bengt. Andra torpare sitter på gårdarna Tomt (Jöns), Mor (Lasse), Vad (Sven), Knutstorp (Erik), Nästorp (Eskil) och Östorp (Peder).
Kungsgården i Eskilstuna får ny ägare, konungens svåger Sten Eriksson Leijonhufvud. Under hans tid heter fogden Wehekindt, en fogde som Gustav Vasa inte var belåten med. Kyrkan som invigdes 1514 i Gamla stan i Stockholm och styrdes av munkar från Eskilstunaklostret är numera raserad. Reformationen har gått hårt fram.
Gustav Vasa gör ett besök i Eskilstuna och besöker sin bortförlänta kungsgård.
Den 8 mars befinner sig Gustav Vasa i Eskilstuna. Till Rekarneallmogen skriver han följande detta år: "Nu vore gott om ni ville ta er allvarligen före att föröda skadedjur, både ulvar och björnar, som alla har stor skada utav, men älgsdjuren måtte bliva i fred. Därför manar vi er allvarligen ännu en gång att ni upphör med att jaga dessa älgsdjur och sluta med sådan ohörsamhet, som hos er förekommer." Björn och varg fanns alltså vid Eskilstuna på den här tiden. Även bäver, lodjur och mård förekom rikligt. Jakt på fågel nämns också.
Ännu står klostret kvar i Eskilstuna. Konungen nämner i ett brev av den 31 mars en klocka som fortfarande hänger i en av klostrets byggnader. Han gör även ett besök i staden, den 21 februari, och inspekterar kungsgården.
Häradshövding i Åkers härad är en Mats Simonsson Körning till Almby i Jäder. I denna socken finns det största antalet hemman i hela Österrekarne härad, 109 st. Fem äger sin jord själva, två arrenderar av kronan, 23 av kyrkan, 64 av adeln och 10 av Gustav Vasa. Stenkvista socken omfattar nio byar: Balsta, Hällberga (den största byn med fyra bönder på tre gårdar omfattande 17 öresland), Kolunda, Kumla, Kälbro, Sövsta, Torsberga, Örsta och kyrkbyn. Torpet Frölunda och gårdarna Nyby och Ökna tillhör ävenledes Stenkvista. Det sammanlagda antalet gårdar inom socknen var ca 23 st.
Byggmästare Påfvel von Koberg (möjligen hette han Påvel Schütz) befinner sig hos fogden i Eskilstuna, Michel Helsing. Uppenbarligen har bygget av Eskilstuna slott påbörjats på platsen för det gamla klostret. Man bygger tydligen på tre sidor till att börja med. Den 5 mars skriver kungen till en Sverker Laxefougte att han beger sig till Eskilstuna och beser platser vid Hyndevad där laxfiske kan bedrivas. Han skall också meddela fogden Michel Helsing att konungen informerat Lars Siggesson Sparre om det olagliga fisket vid Hyndevad Helsing underrättat konungen om tidigare. Han ber även Helsing att straffa Lasse Mjölnare och hans anhängare för en misshandel som ägt rum i Eskilstuna. Han skall även till konungen med det snaraste leverera den skatt i penningar han uppburit av Rekarneborna.
Den 18 mars skriver Gustav Vasa till Michel Helsing, fogden i Eskilstuna: "sänd till mig gott rent smör, ägg, fett får - och kalvkött, så mycket du kan; dessutom levande färsk fisk. Dessutom sänd det mesta bröd slottets fatburshustru kan åstadkomma. Låt även Arvid Bagge förstå att han skall bygga ålkistor och annat vad till fiske behövs vid Hyndevad".
Gustav Vasa sammanför Öster- och Västerrekarne under en förvaltningsenhet kallad Eskilstuna gård. Enligt detta års jordebok består Hyndevad av två hemman på 4 öresland. Kälby består av två klosterhemman på 4 resp. 1 öresland. Se vidare år 1568.
I Fors sockens jordebok för detta år omnämns följande gårdar: Fors, Blixtorp, Nybble, Fårkätte, Lundby, Svallinge, Hagby, Mesta, Faskunge, Kälby, Vilsta, Snopptorp, Kvarnen (tidigare Karlaby vid Tunafors). De lydde tidigare under klostret men efter Gustav Vasas reduktion togs de om hand av kronan. Andra gårdar är: Ärna, Skensta, Glömsta, Slagsta, Halfspånga, Eckersta, Söfsta, Hälleby, Gärtre, Hättersta, Lönsta, Kartusa, Esta, Röslingen, Säby och Brunsta. Halfspånga och Röslinge låg i Vallby utanför Torshälla, Hälleby heter numera Hälltorp, Hättersta och Lönsta hör till Gärtre. Gården Kartusa har ett svårförklarligt namn, måhända har det en gång ägts av de kartusianmunkar som höll till i Mariefred. Det brukades vid denna tid av en Olof i Skensta. I Eskilstuna (senare Kloster) sockens jordebok finner vi dessa gårdar: Hunsala, Vallby, Årby, Gårdskäl, Skiftinge, Sahl, Helgesta, Gultbrunn, Slagsta, Esta, Djursta, Kvinnersta, Ånsöga, Grönsta, Svista, Hugelsta, Gredby, Balsta, Duvetorp, Måsta, Hagnesta, Skensta och Glömsta (även i Fors jordebok). Konungen ägde gårdar på följande platser i Eskilstuna: Hugelsta, Helgesta, Gredby i Fors, Fröslunda, Skölby, Hof, Ärna och Kälby. Ostra by kallas för "Konungzby"; det var alltså ett gammalt kronogods. Konung Gustav Vasa besöker sitt nybygge i Eskilstuna, det som med tiden blir slottet, den 17 juli. Han har övertagit kungsgården från sin svåger och satt en fogde att sköta de löpande sysslorna där. Eskilstuna har dessutom blivit ett "fataburslän", vilket innebär, att kungsgården odlar och framställer produkter för konsumtion av konungen själv och hans hovstat. Antingen sänder man varorna till det slott där konungen för tillfället befinner sig, eller också konsumeras det hela på plats av Gustav Vasa och hans familj och hovstat. Till kungsgården hör: "Åkrar": Södra och norra gärdena. "Ängar": Norrängen, södra ängen, Närjeholme, Mjölnaretegen (vid Helgesta), Helgestategen, Dalbyängen och Årbyängen. "Tre kvarnar vid forsen, med två stenar vardera". Två kvarnar låg troligen vid Tunafors, en vid faktoriholmarna. I Barva socken finns detta år fem bönder som arrenderar jord av kyrkan, elva frälsebönder och tre hemman som ligger under Gustav Vasas arv och eget. I Husby-Rekarne socken (med bl.a. Hackesta, två skattehemman på 6 öresland och Hällby, kyrkohemman på 8 örtugland) har vi åtta skattebönder, sex kyrko- och 27 frälsebönder. I Näshulta socken finns 17 hemman (ett skatte-, ett krono- och 15 frälsehemman). I Stenkvista socken finns 26 hemman (sju skatte-, ett krono-, nio kyrko- och nio frälsehemman). I Ärla som är annex till Stenkvista finns 25 hemman (sju skatte-, fjorton kyrko- och fyra frälsehemman). I Hammarby finns det 13 hemman och i Vallby 30, de flesta frälse.
Svedjeland (nyröjning av åkermark) omtalas vid Uppsala som då lydde under kungsgården. Var Uppsala låg är osäkert. Kvarngärdet nämns för första gången. Namnet avser ett gärde under gården Kvarnen (tidigare Karlaby) som låg vid Tunafors. I oktober skriver Gustav Vasa till fogden i Eskilstuna (Michel Helsing) och ber honom skicka till Stockholm det som finns bryggt och bakat på slottet. Han ger honom också gården Ekeby på det att han flitigare skulle vara med sina åligganden som fogde. Bl.a. annat att bygga en ålkista ”i sidlandet”, antagligen i Fiskarefallet i Skogstorp.
I ett brev till fogden i Eskilstuna, daterat i september, ber konungen att denne skall se till att det bryggs öl och bakas bröd tills han själv kommer dit. Han författar även recept på läkemedel så att den boskapssjuka som härjar detta år på hans gårdar skall kunna botas. Julen ämnar Gustav Vasa fira i Västerås och ber därför att fogden skall sända höns, gäss, harar och annat dit. Hunsta - Lagersberg (nu kronohemman efter reduktionen) ägs av en Jon Persson.
1557
En tullkvarn som ligger vid Tunafors har fem par stenar.
En frälseman vid namn Nils Andersson till Barrö i Näshulta återfinns i detta års årliga ränta. Han är gift med Märta Håkansdotter, dotter till den Håkan som ägde gården Barrö i början av 1500-talet (se år 1500).
Den 25 maj anländer Gustav Vasa till Eskilstuna. Samma dag kommer även hans näst äldste son, hertig Johan, den blivande Johan III, hit. Han kommer närmast från England där han personligen framfört sin äldre broder Eriks frieri till drottning Elisabet. Detta blir Gustav Vasas sista besök i Eskilstuna; på hösten avlider han. Hans yngste son, Karl, senare Karl IX, blir hertig över Värmland, nästan hela Södermanland, Närke samt delar av Västmanland och Västergötland. Det innebär att Eskilstuna slott tillfaller honom. Han är vid faderns död 10 år gammal och som förmyndare utses den tidigare ägaren till Eskilstuna gård, Sten Eriksson Leijonhufvud (se år 1539). Konung Erik XIV tar dock till att börja med hand om inkomsterna från sin yngre brors hertigdöme. Troligen inleds en ombyggnad av Ärla kyrka detta år (se år 1610). Hällby i Husby-Rekarne upptaxeras till två skattehemman på 7 resp. 3 öresland. Från och med detta år lyder ålfisket vid Hyndevad direkt under kungsgården i Eskilstuna.
I ett inventarium från detta år omtalas ett "konungzmakett" som det förnämsta rummet på Eskilstuna gård eller slott. Långa bonader hängde på väggarna och "drätter" var spända i taket. En tysk hammarsmed, Filippus Hammarsmed, är i full verksamhet i sin smedja vid Hyndevad, vid dess översta vattenfall. Pastor i Torshälla: Magnus Haquini.
1562
Hyndevads två hemman förvärvas av Claes Åkesson.
Lasse Joensson, fogde i Eskilstuna, ställs inför rätta av Göran Persson anklagad för försumlighet i sitt ämbete. Han har inte inlevererat de varor konungen, Erik XIV, ålagt honom, inte heller indrivit i rätt tid de skatter som på honom ankom. Han döms till döden och avrättas, mot sitt nekande. Han är inte ensam. Under Göran Persson och Erik XIV:s tid går 38 fogdar samma öde till mötes, bl a ytterligare en från Eskilstuna slott, Simon Salomonsson.
Häradshövding i Västerrekarne är en Nils Nilsson. Onsdagen den 10 augusti hålls ting i Tumbo. Mats Körning (se år 1550) är den lagläsare som ska leda förhandlingarna för häradshövdingens räkning. Ingen allmoge infinner sig så mötet upplöses. Tisdagen den 29 september (Sankt Mikaels dag) görs ett nytt försök på samma plats. Förutom Mats Körning som leder tinget finns fogden, Jon Västgöte, på plats. Han fungerar som åklagare. Närvarande är även tolv representanter för häradets allmoge som fungerar som nämndemän. De är som följer; från Torpa socken: Jon Olsson, Säby; Anders Nilsson, Säby; Mårten Olsson, Fröberga; från Tumbo socken: Anders Bengtsson, Broby; Måns Larsson, Berga; Lasse Jönsson, Smedby; från Råby (skrivs som Raby eller Raaby) socken: Nils Svensson, Bånkesta; från Torshälla: Jöns Olsson, Bråttsta; från Fors socken: Sivard Larsson, Skjulsta; från Gillberga socken: Per Mattsson, Lundtorp; från Lista socken: Per Olsson, Vingsle; den tolfte nämndemannen var från Öja socken men namnet på honom saknas. Målet som avhandlas rör Jon Jonsson i Mesta som begett sig till Anders Eriksson i Borsökna för att kräva honom på en skuld. Det slutar med att Jon slår Anders med en yxa i pannan ”såå atth hann störtth nid som i oxe, såå han waar neer (nästan) död". Straffet för detta blir 12 mark till kronan och 2 mark till häradshövdingen. Dessutom för sår som tillfogats genom våld: 2 mark till kronan; 1 mark till häradshövdingen. Den 7 oktober hålls ytterligare ett ting på samma plats. 3 mål tas upp. Det första gäller två skatteskolkare, Ingevall från Husby och Kelvast från Fyrby, båda i Öja socken. De får som straff böta 12 mark till kronan; 3 mark till häradshövdingen. Det andra målet rör Lasse i Stenby som anklagar sin syster för sitt barns död. Systern har sett efter barnet samtidigt som hon bryggt öl på spisen. Hon hade gått ut efter vatten och medan hon var borta stjälpte barnet brygden över sig och omkom. Straffet blir böter. Det tredje målet gäller förskingring av skattepersedlar. Det är Anders Håkansson i Skölby i Fors socken som anklagas för detta. Han döms och får böta 40 mark till kronan och 4 (eller 8) mark till häradshövdingen.
Den 13 januari hålls ting i Tumbo. Mats Körning leder det hela men inget avhandlas. Den 8 september är det åter dags för ting vid Tumbo kyrkogård. Även nu leds det av Mats Körning som vid sin sida har fogden Jon Västgöte. På de anklagades bänk sitter Mårten Olsson från Fröberga i Torpa socken som året innan suttit som nämndeman vid tinget; han anklagas för uppvigling av bönderna. Han har uppmanat till skatteskolk; dessutom är han anklagad för tidelag med en ko. Han sätts i fängelse och avrättas i sinom tid. Hans ägodelar delas upp i tre delar; en del tillfaller kronan, en häradshövdingen och en målsägaren. Mål nummer två vid detta ting gäller Olof Jonsson från Skyllinge by i Torpa socken som stulit en knekts kläde. För detta får han böta 40 mark till målsägaren, 10 mark till kronan och 2 mark till häradshövdingen. Mål nummer tre rör Ingevall från Skölby i Fors socken som fått armen sönderslagen av Jöns Eriksson från granngården Åsby. Bötesbeloppet blir 50 mark till kronan och 14 mark till häradshövdingen. Mål nummer fyra gäller Nils Eriksson från Hellby i Säterbo socken som döms för hor. Han får böta 40 mark till kronan och 9 mark till häradshövdingen. Slutligen döms Jon Nilsson från Magnäs i Säterbo socken för mord på sin granne. Han får erlägga mansbot vilket innebär 300 mark till målsäganden, 13 mark till kronan och 8 mark till häradshövdingen.
Häradshövding i Västerrekarne är fortfarande Nils Nilsson. En engelsman, William Molteck, kom detta år till S:t Eskils källa i Strängnäs och offrade penningar och utförde diverse katolska ceremonier till den helige mannens åminnelse. Detta sågs ej med blida ögon av det lutherska Sverige och Strängnäsbiskopen uppmanade ärkebiskop Laurentius Petri att låta förstöra dylika offerkällor inte bara i Strängnäs utan även på andra platser i Sverige. Hertig Johan, som året innan av Erik XIV släppts från sitt fängelse, bosätter sig i maj på Eskilstuna slott. Den 31 samma månad nedkommer hans hustru, Katarina Jagellonica, med en dotter som får namnet Anna. En resning mot konung Erik XIV planläggs bl a i Eskilstuna under ledning av hertig Johan och hans bror hertig Karl som kommer till Eskilstuna den 14 juni. De får högadeln på sin sida och även krigsöversten, fransmannen Pontus de la Gardie som detta år anställs vid hertig Johans hov i Eskilstuna. Meningen var att han för Erik XIV:s räkning skulle spionera på Johan men han förmår i stället sina skotska legotrupper att ställa sig på hertigarnas sida i upproret. Det är inte särskilt svårt, ty Erik kan inte betala sina truppers sold. Skotten Anders Keith, ryttmästare över en fana skotska ryttare förlagda till Eskilstuna, blir en av de ledande i resningen, liksom Gustaf Baner. De två sistnämnda, Pontus de la Gardie, hertigarna och en truppstyrka på 300 man lämnar Eskilstuna i juni. Upproret har startat. Efter framgångar i Östergötland och Södermanland stöter man på patrull vid Botkyrka utanför Stockholm. Upprorsmakarna drar sig tillbaka till Gripsholm, som intas, befinner sig i Eskilstuna den 5 - 6 september och fortsätter via Västerås till Stockholm som intas. Erik avsätts och ny konung i Sverige blir hertig Johan, känd i regentlängden som Johan III. Brodern hertig Karl tar sitt hertigdöme i besittning (se år 1560). Oftast residerar han på Eskilstuna slott som han utvidgar; han tycks ha fattat ett särskilt intresse för vår stad. Man kan säga att han är den egentlige fadern och grundaren av Eskilstuna; att staden tack vare honom blivit den industrimetropol den i dag är. Kälbys minsta klosterhemman (1 öresland, se år 1553) får beteckningen torp. Kyrkoherde i Torshälla: Ericus Nicolai.
Villåttingen framträder som eget Tingslag – skilt från Österrekarne härad (se år 800 e.Kr.).
Räkenskaper från Eskilstuna slott och dess trädgård som finns bevarade från detta år talar om för oss att man bryggde både herreöl, fogdeöl och svenneöl därstädes. Vad skillnaden var mellan ölsorterna undgår oss sena tiders barn. Men en humlegård fanns alltså vid slottet och den sträckte sig ända ned till Strandgatan. Filippus Hammarsmed flyttar sin smedja från Hyndevads översta vattenfall till ”Eskilstuna hammare”. En masugn tas i stället i drift vid Hyndevad. Där tillverkas artilleripjäser.
Den "stora byggningen" på Eskilstuna gård brinner. En ny länga börjar uppföras - den senare östra längan som i norr saknar källare. I den södra delen av längan finns dock en sådan - en 1,5 m djup källare som stod öppen ända till 1908. Från början hade källaren trägolv, men det ersattes senare av ett tegelgolv. Dess mått är 17,5 x 8,8 m. Den del av längan som har källare är sannolikt en rest av det gamla klostret. En port mot trädgården har troligen funnits i den sydligaste delen av den östra längan.
En Erich omnämns som ägare av Hundsta - Lagersberg. Österrekarne häradsting hålls fortfarande på Kjula ås.
Simon Eriksson, Simon kammarsven kallad, blir fogde i Eskilstuna län. Han brukar gården Kartusa.
1578
1579
1580
Den 30 augusti donerar hertig Karl (senare Karl IX) ett tornur till Torshälla kyrka. Det har tidigare suttit i Strängnäs domkyrka.
Eskilstuna socken (från äldsta tider Tuna socken) ändrar namn till Kloster socken. En dag i mars detta år jagar hertig Karl björn och varg utanför Eskilstuna tillsammans med riksrådet Bengt Oxenstierna, herre till Lindholm i Barva. Fors hammarverk anläggs detta år. Järnet tas från Hyndevad och Julita masugn. Det kommer i sin tur från Skottvång, Österåker och Sjösa gruva.
I en gammal skrift sägs att en gård i Skensta har legat öde en tid - troligen åsyftas gården Kartusa. Villåttingen blir eget härad – skilt från Österrekarne (se år 800 e.Kr.).
En Erich omnämns som ägare av Hundsta - Lagersberg.
Gården Kartusa nämns för sista gången i jordeboken. I slottets räkenskaper sägs att man detta år körde bort de sista resterna av det gamla klostret och dess kyrka. I biskop J. Baazius´ kyrkohistoria från 1600-talets början heter det att Karl IX gett befallning detta år om överflyttande av "alla de monumenter och gamla griftestenar, som funnos behåldne uti Eschillstuna kloster". En del hamnade i Fors kyrka. Örebro slott har egen båt med fem båtsmän för frakterna mellan Örebro och Hyndevad.
Hertig Karls gemål Maria av Pfalz står den 2 mars fadder åt ett nyfött barn på Biby, gården utanför Eskilstuna som innehas av riksrådet Göran Klasson Stjernskiöld.
Den förste kända guldsmeden i Torshälla är Sven guldsmed. Han omnämns i hertig Karls räntekammarböcker från detta år. I ett dokument som sägs vara upprättat 1282 (Helgeandsholmsbeslutet) men egentligen är en förfalskning från detta år omnämns Eskilstunaån/Hyndevadsån som en regal (kunglig) ström där kronan har rätt till ränta av kvarnar och fisken.
Arbete fortgår ännu på slottet som tydligtvis inte är färdigt ännu. En ny länga byggs - den norra, som saknar källare. Den är slarvigt byggd, ett hastverk uppfört över det gamla klostrets gravområde. I samband med uppförandet av denna länga rivs klosterkyrkan. Borgmästare i Torshälla är Siguord Ericsson och Staffan Jonsson.
Den 17 juli beser hertig Karl det nyfunna Svavelberget i Kjula socken. Den 29 juli mellan 5 och 6 på morgonen avlider hertig Karls första gemål Maria av Pfalz på Eskilstuna hus. Den 30 juli antecknar hertigen i sin dagbok att det första kornet skärs vid Eskilstuna gård. Skörden är alltså ovanligt tidig detta år. Mellan den 1 och 15 augusti anländer begravningsgästerna till Eskilstuna. Natten till den 3 augusti drabbar ett väldigt åskväder staden. Den 8 förs Karls lilla dotter Maria, som avlidit tidigare på året, upp från Västergötland att stå lik bredvid sin moder i Fors kyrka. Den 16 augusti förs de döda, via Fogdö, till Strängnäs domkyrka för att gravsättas. Dit anländer konungen med begravningsgäster den 17. Vid Skogstorps vattenfall finns en smedja för vapentillverkning.
"John i Åsby" nämns som brukare av gården där (Åsby vid S:t Eskils kyrkogård). Ett ting hålls i Västerrekarne Härad den 17 juni. Masugnen vid Hyndevad är fortfarande i drift.
Gården Fors invid Fors kyrka blir från och med detta år prästboställe (detta prästboställe är även känt under namnet Tuna). Det är av typen parstugehus och knuttimrat. Mynt och bokbeslag har påträffats i huset. Prästen flyttar alltså ifrån Vilsta som från och med detta år blir kronohemman.
1593
Borgmästare i Torshälla är Staffan Jonsson och Sven Jacobsson. Den 12 augusti i Nyköping beviljar Hertig Karl (senare Karl IX) Torshälla stad nya privilegier. Privilegiebrevet börjar på följande sätt: ”Effter Thorsilia hafver af långlig tid varit en Handelsstad och med Privilegier och friheter benådad af framfarne Sveriges Konungar och Regenter etc”. I brevet nämns att två allmänna marknadsdagar skall hållas i Torshälla, den 2 februari och den 12 juni.
Ny fogde i Eskilstuna län efter Simon Eriksson.
Den 4 december sänder hertig Karl från Eskilstuna slott ett öppet brev till kronans undersåtar i Arboga, Köping och Västerrekarne för att av dem få stöd och hjälp mot de beskyllningar konung Sigismund har riktat mot honom. Gårdskäl skrivs "goreskäll" detta år. En Erich omnämns som ägare av hunsta - Lagersberg. Eskilstuna kanal mellan Hjälmaren och Mälaren börjar att byggas av hertig Karl. Detta år anläggs den s k "graven i Torshälla". Gården Skogstorp (som tillhör Skogstorps bruk) förlänas till smeden Jöns Påfvelsson. Jöns är den som leder arbetet på Eskilstuna kanal.
Den västra längan på Eskilstuna slott står färdig detta år. Slottet består alltså av en trelängad byggnad runt en borggård som åt söder stängdes av ett plank eller mur. Det äldsta bevarade protokollet över rådstuvans förhandlingar i Torshälla är från detta år. Det börjar som följer: ”Then 4 dagen Februarij hölt mattz ålenningh Rådstugu i torssilla Anno 1598 – thesse effter skreffne såto förretta – borg/mästare/Siwll Ersson Oloff Matzon – Samma tijdh kom förrretta Här Oloff i Kiula och Per Olsson i Nyeby at Här Oloff i Kiula haffuer kiöpt aff för/berör/de Per Olsson hans gårdh för peningar 60 daler, och effter han är Lagbudin och Lagståndin effter som Lagh förmäler/./Så begiärde för/berör/de Här Oloff Faste breff vpå samma gårdh hwilkett honom bleff effter låtitt såsom Lagh tijll säger.” Borgmästare i Torshälla är Siwll (Sjul) Ersson och Oloff Matzon som framgår av det tidigare citerade dokumentet.
1599
Borgmästare i Torshälla är Staffan Jonsson och Per Erichsson. Vid ett häradsting på Kjulaås antecknas i protokollet(den 10 juli): ”Lasse i Medsta (Mesta) sålde Erich ett öre land iord i Tigby för 9 mark, altt så gotth myntth att 4 mark göre en god daler. Jorden lagbudin och lagståndin”.
Copyright © 2010 Per-Erik Melander
All Rights Reserved