1. Vilken information kan gravmaterialet ge?

Av Per-Erik Melander

1. 1. Det första man kan utläsa ur gravmaterialet är det rådande gravskicket, alltså om den döde kremerats eller jordats (inhumation). I Athen började man kremera de döda någon gång på 1000-talet f.Kr. Samtidigt introducerades järnförädlingens konst. Båda dessa innovationer kan sättas i samband med den doriska invandringen som ägde rum vid denna tid. Om den döde kremerats eller inte kan alltså ge oss en indikation på gravens ålder; om den tillhör bronsåldern eller järnåldern.

   Man får även exempel på de vapen, prydnadsföremål och husgeråd som användes av den döde innan han dog. De gravar man påträffat i Mykene är särskilt rika på vapen som visar denna kulturs krigiska inriktning. Med hjälp av dessa föremål kan graven dateras, antingen relativt eller absolut. Relativ datering är baserad på lagerföljder på fyndplatsen. De fyndföremål som ligger djupast bör vara äldre än dem man finner högre upp. Den absoluta dateringen kräver att det finns organiskt material i graven, t.ex. föremål av trä. Med hjälp av dessa eventuella rester kan man genom C-14 dateringar ganska exakt placera in graven i rätt tidsperiod. Det har dock visat sig, då man jämfört C-14-dateringar med dendrokronologiska dateringar (dendrokronologi innebär att man räknar årsringar på döda träd), att det år 1000 f.Kr föreligger ett fel i C-14-dateringarna på ca 200 år och att felet år 5000 f.Kr. kan vara så mycket som 900 år. Så den absoluta formen av datering är inte tillförlitlig vid hög ålder på fyndmaterialet.

   Är skelettet (vid inhumation) välbevarat kan kön och ålder, eventuella sjukdomar och dödssätt fastställas. Ötzi, ismannen från Chalkolitikum, kommer visserligen inte från en vanlig grav, men tack vare att kroppen är så välbevarad kan viktiga slutsatser dras om den tidens människor.

   Gravmaterialet talar också om för oss hur rikt (eller fattigt) samhället där den döde levde och verkade var. Om det förekom någon social skiktning i samhället kan också utläsas ur gravfynden. Förekommer det rikare gravar vid sidan av fattigare från samma tidsperiod har vi en stratifiering av samhällsorganisationen. Detta kan man iaktta under grekisk järnålder då rika, aristokratiska gravar dyker upp vid sidan av enklare dito.

   Oftast kan gravmaterial tala om för oss vad den döde sysslade med i livet. Man placerade saker i graven som varit viktiga för den döde i hans eller hennes dagliga arbete. Materialet ger oss också en uppfattning om den tekniska nivå på vilken det samhälle stod som den döde tillhörde. Även kontakter med omvärlden kan kartläggas. Finner man t.ex. en grekisk vas från en viss tidsperiod i en egyptisk samtida grav kan man sluta sig till att någon form av handelsförbindelse ägt rum – antingen direkt eller indirekt. På en begravningsplats från 800-talet f.Kr. i Lefkandi på Euboia har man hittat artefakter tillverkade i Mindre Asien och i Egypten. Detta visar att det existerade handelskontakter med omvärlden även under de s.k. mörka århundradena på det grekiska fastlandet. Man kan till och med kartlägga den tidens handelsvägar med hjälp av utgrävningar gjorda i olika gravar på skilda platser innehållande varor från samma tillverkningsort.

Bakåt