Kina.

Från äldsta tider till ca år 1700

av Per-Erik Melander

 

Kineserna har sett sitt land som ”Mittens rike”, världens centrum och kulturens hemvist sedan urminnes tider. Alla andra människor sågs som barbarer, mindre vetande och stående på en lägre nivå än kinesen. Detta sätt att se på världen kan spåras ända tillbaka till år 2000 f.Kr. Vid den här tiden hade man börjat odla silkesmask, man tillverkade smycken och prydnadssaker i jade, bodde i byar påminnande om stadsbildningar och dyrkade förfäderna, något som alltid varit mycket viktigt för kinesen.

Den historiska tiden börjar omkring år 1500 f.Kr. med dynastin Shang. Dess huvudstad, som hette Anyang, låg på den nordkinesiska slätten och var en verklig storstad. Från den här tiden härstammar bronskärl med inskriptioner som visar att kineserna utvecklat ett skriftspråk redan då. Från början var det rena bilder; inte förrän 1000 år senare uppträder skriften i den form som vi känner i dag.

Shangdynastin störtades omkring 1100 f.Kr. och efterträddes av en dynasti vid namn Chou. Denna dynasti blev långlivad och kom att regera i 800 år och under dess tid vid makten uppträdde många filosofer som grundade nya läror. Den viktigaste var Kung Fu-tsi eller Konfucius (551-479 f.Kr.). Han hade en berömd lärjunge, Meng-tsi, eller Mencius (372-289 f.Kr.). Konfucianerna menade att alla människor var födda lika och att ett ämbete skulle tillsättas, inte efter börd, utan efter begåvning. Detta ledde till ett examenssystem i Kina som kom att bestå ända till kejsardömets fall på 1900-talet.

En annan filosofiskola var Taoismen, läran om den rätta vägen. Denna lära hade grundats av filosofen Lao-tsi som var samtida med Konfucius. Han betonade en återgång till naturen i motsats till, i hans tycke, Konfucianismens konstlade värld.

Choudynastin upplöstes i sinom tid och följdes av en period som kallas ”de kämpande kungarikenas period” (404-221 f.Kr.). Fem olika stater kämpade om hegemonin i Kina under denna tid. Den som gick segrande ur striden var landet Chin (från detta ord kommer västvärldens namn på Kina) och dess ledare Chin Shi-huang-ti (förste kejsare av Chin) som ”byggde den kinesiska muren”. Hans rike kom att i stort omfatta våra dagars Kina och han byggde muren som skydd mot barbarstammar utanför gränserna, t.ex. hsiung-nu, i väst mera kända som hunnerna. I dag är muren 2400 kilometer lång och är framförallt ett verk av den senare Mingdynastin (1368-1644).

I våra dagar har man grävt ut denne kejsares begravningsplats, ett stort komplex av underjordiska kamrar i vilka man hittills funnit mer än 6000 terrakottafigurer (människor och hästar) i naturlig storlek.

Shi-huang-ti hann knappast begravas förrän en annan dynasti tog makten i Kina, Handynastin. Bortsett från ett kort mellanspel runt Kristi födelse kom denna dynasti att regera Kina ända till år 220 e.Kr. Efterföljande generationer av kineser har alltid sett tillbaka på denna tid som ett slags guldålder och än i dag betecknar kineserna sig själva som ”Hanfolket”. Landet styrdes efter Konfucius principer, vilken sågs som ett slags skyddshelgon för kineserna.

Många uppfinningar härstammar från Kina. Kompassen användes redan för 2000 år sedan och papper tillverkades omkring 100 e.Kr. Andra uppfinningar är t.ex. stigbygeln (300 e.Kr), konsten att framställa gjutjärn (300 f.Kr.) och skottkärran (100 f.Kr.).

Under Hantiden kom Buddismen till Kina där den betraktades som en av ”de tre lärorna”; de andra två var Taoismen och Konfucianismen. Dessa läror konkurrerade inte med varandra; människornas tro och religiösa bruk innehöll element från alla tre.

När Handynastin år 220 e.Kr. bröt samman följde en tid av splittring i Kina som varade i nästan 400 år. Men år 618 grundades Tangdynastin sen av många anses som den mest lysande i Kinas historia.

Dess huvudstad Changan hade en befolkning på över miljonen; detta gjorde den till världens största stad på sin tid. Många människor runt om i Asien sökte sig dit; den blev en smältdegel och särskilt japanerna var imponerade av staden, så imponerade att man försökte bygga kopior av den hemma i Japan. Konst och musik stod på topp; de välbärgade familjerna hade alla möjligheter att njuta av denna världens goda. Alla möjliga och omöjliga lyxvaror hittade vägen till Changan – ädelstenar, parfymer, kryddor – och det blev populärt att dricka te istället för som tidigare risvin. Man började också använda stolar.

Tangdynastin är diktningens guldålder i Kina och en mängd utsökta dikter och andra poetiska verk har bevarats till vår tid. Det ingick i en ämbetsmans utbildning att kunna skriva poesi; därav rikedomen på dikter från den här tiden. En uppfinning som betydde mycket för spridningen av dessa diktverk var boktryckarkonsten, också en kinesisk uppfinning. Den äldsta, bevarade, tryckta boken är en buddistisk skrift, utgiven 868 e.Kr. Även uppfinningen av lösa typer är kinesisk; den fick dock inte någon större betydelse för kineserna, främst på grund av att dessa har så många skrivtecken, mer än 10000 stycken. Uppfinningen kom med tiden att passa oss européer bättre, som bara har ca 30 bokstäver att hålla reda på.

Tangdynastin började falla sönder under slutet av 800-talet. En ny dynasti, Sung, tog med tiden makten i landet och grundade en ny huvudstad, Kaifeng. Denna stad blev med tiden ett betydande industricentrum med tillverkning av textilier, metallvaror och porslin. Porslinstillverkningen fulländades; porslinet från denna tid anses vara det finaste som någonsin tillverkats.

Men 1126 var det dags igen. Kaifeng intogs av barbarer och hovet flyttade österut, till staden Hangzhou som blev den nya huvudstaden för Sungdynastin. På 1200-talet var denna stad en miljonstad med hus i flera våningar. Staden genomkorsades av kanaler, ungefär som i Venedig, och dessa fungerade som viktiga trafikleder. Allt fanns i denna stad; värdshus, restauranger, tehus, kurtisanhus, akrobater, jonglörer, brottare, teater, musik etc. Det kulturella utbudet var outtömligt, handeln florerade och nöjeslivet skulle säkert tåla en jämförelse med en modern storstad.

Denna förfinade kultur utövade en lockelse på folken i norr, framförallt mongolerna. Dessa, under Djingis Kahns ledning, anföll Kina och år 1279 var erövringen ett faktum och en ny dynasti satt på kejsartronen. Kublai Kahn flyttade huvudstaden till Peking (Beijing) och det var under denne kejsares regering som Marco Polo besökte Kina. Andra västerlänningar hittade också vägen till Kina. De tog med sig många av de kinesiska uppfinningarna tillbaka till Europa, bland annat boktryckarkonsten och krutet.

Mongolerna satt på tronen i ungefär hundra år. En inhemsk dynasti, Ming, gjorde uppror och grundade ett nytt kejsarhus. Under Mingperioden byggdes den kinesiska flottan ut och man seglade till Bortre Indien, Röda havet och längs Östafrikas kust och bedrev handel med framförallt araberna. Mingkejsarna utvidgade Peking (Beijing); de historiska byggnader som fortfarande finns kvar härrör huvudsakligen från Mingperioden.

Under Ming fick jesuiterna fotfäste i Kina. Dessa blev kejsarens rådgivare i astronomiska, matematiska och andra tekniska frågor; med missionsverksamheten gick det sämre. Endast ett fåtal kineser omvände sig till kristendomen. Däremot påverkades Europa av jesuiternas rapporter om Kina. Man började importera kinesiska föremål, framförallt porslin. Det s.k. kineseriet, kulten av allt kinesiskt, påverkade starkt den europeiska smaken på 1600- och 1700-talen.

1644 dukade Mingdynastin under. Kina erövrades av manchuerna från Kinas nordostgräns, ättlingar till det folk som på 1100-talet erövrar Kaifeng. De grundade Chingdynastin, Kinas sista dynasti, som regerade ända in på 1900-talet. Dess siste kejsare, P’u Yi, avsattes år 1911.                 

Bakåt


HEM

Copyright © 2011 Per-Erik Melander

All Rights Reserved