Romerska statsreliefer: Ara Pacis och Trajanus-kolonnen

av Per-Erik Melander 

Ara Pacis Augustae, kejsar Augustus fredsaltare, uppfördes mellan åren 13 och 9 f.Kr. och invigdes på kejsarinnan Livias födelsedag. Den består av en större mur (10,5 x 11,6 x 7 meter) som omgärdar ett mindre altare. Detta altare står på ett podium och muren är dekorerad med reliefer både ut- och invändigt. På murens insida har skulptörerna huggit ut ett trästaket prytt bl.a. med tjurhuvuden och blomsterkransar, de senare fyllda med olika frukter. På murens baksida, mot öster, hittar vi en relief föreställande en sittande kvinna omgiven av vattnets, luftens och havets gudar och gudinnor, med barn på sina knän och med får och kor vid sina fötter. Hon är antingen en personifikation av Freden eller också en bild på Moder jord. En annan av relieferna på murens utsida visar Aeneas offrande en sugga till de gudomligheter som vaktade hemmets härd, en tredje föreställer Romulus och Remus tillsammans med varghonan och en fjärde, slutligen, visar oss gudinnan Roma i full rustning. Dessa fyra reliefer återfinns på murens fram och baksida. Längs murens båda övriga sidor, mot norr och söder, ser vi människor som deltar i två processioner, en på vardera sidan. I den ena går senatorer, i den andra den kejserliga familjen. Förebilden till processionerna på Fredsaltaret är helt klart Parthenonfrisen, där en athensk religiös procession framställs. Kejsar Augustus ville med detta knyta an till Athens storhetstid under 400-talet f.Kr. och såg Rom som arvtagare till de klassiska ideal som man ansåg varit rådande i Athen vid den tidpunkten.

Kejsar Augustus ville med sitt Fredsaltare, som ju namnet antyder, peka på den fred hans regemente inneburit efter senrepublikens uppslitande och blodiga inbördesstrider. Med honom återvände den ekonomiska blomstringen, den klassiska kulturen med rötter i 400-talets Athen fick en pånyttfödelse och en sk "fosterländsk renässans" såg dagens ljus. Fredsaltaret ingick i en propagandaapparat som, förutom skulptörer och målare, även innefattade författare. Dessa konstnärer skulle gemensamt lyfta fram gammalromerska ideal, kulter och ceremonier samtidigt som de prisade den fred Augustus infört i riket. Vad fornt var, var av godo; detta blev ett motto för hela denna tidsepok, principates era, åtminstone i dess inledning.

Stilistiskt sett anknöt man, som sagt, till athenska ideal och i fråga om Fredsaltaret kan man tala om direkta lån, åtminstone när det gäller processionsrelieferna. De blomsterkransar och blomstergirlander som förekommer på Ara Pacis Augustae kan man även hitta, om än sparsamt, på samtida sarkofager. De kom att bli mycket populära senare under kejsartiden.

Trajanus-kolonnen, som stod klar år 113 e.Kr., restes till minne av kejsar Trajanus militära kampanjer och segrar i Dacien (nuvarande Rumänien). Till skillnad mot Ara Pacis, vars reliefer är horisontellt anbringade på vertikala väggar, består Trajanus-kolonnen av ihåliga marmortrummor lagda ovanpå varandra. På dessa har skulptörerna huggit ut reliefer som går liksom i en spiral uppför kolonnen. Frisen är ca 90 cm hög vid kolonnens bas för att vid dess topp ha ökat till ca 1,2 meter. Längden är över 200 meter. Motiven är scener (ca 150 st) ur fälttåget mot dacerna; olika episoder följer på varandra utan någon synbar kronologi eller uppdelning. Figurerna är i lågrelief; djupet överstiger aldrig 5 cm. Trajanus själv förekommer ofta på kolonnen i olika scener och skulptörernas känsla för detaljer är också mycket tydlig. Man återger träd, hus, broar, klädedräkter osv på ett mycket detaljerat sätt. Det finns ungefär 2500 figurer skulpterade på frisen och man använder i framställningen en primitiv form av perspektiv; detaljer i bakgrunden framställs i mindre skala än förgrundsfigurerna. Om detaljrikedomen är slående så är själva berättelsen så som den framställs på frisen ganska enahanda. Det är fråga om standardscener som följer på varandra; soldater som marscherar, soldater under strid, kejsaren som talar till sina trupper osv. Fastän det är fråga om ett propagandamonument så framställs fienden med respekt. I en scen ser vi dacernas ledare Decebalus när han, i stället för att falla i romarnas händer, begår självmord. I motsats till Ara Pacis-monumentet finns det mycket lite klassicistiska motiv på Trajanus-kolonnen. Det betyder inte att man vänt sig bort från en äldre tids ideal; det finns massor av andra skulpturer från den här tiden som har sin inspiration i den klassiska konsten och som ansluter sig till de ideal som var rådande på Augustus tid. De skulptörer som arbetade med Trajanus-kolonnen ville berätta en så klar och rak historia som möjligt och till detta dög inte det tidiga principatets konstideal. Man ville framförallt framhäva kejsarens och den romerska härens storhet och det är detta som är den romerska reliefkonstens egentliga uppgift: att vara ett propagandainstrument.

Det är stor skillnad på kejsarframställningen på de båda konstverken. Augustus avbildas som en i mängden på Ara Pacis-relieferna. Han är, som han själv ofta framhöll, den främste bland jämlikar. På Trajanus-kolonnen däremot är det mycket lätt att urskilja vem som är kejsaren. På de många ställen där han avbildas är han huvudet högre än de övriga och dessutom oftast placerad i förgrunden.

Ara Pacis Augustae betyder ordagrant Altare tillägnat Augustus fred. Att fred rådde i riket berodde alltså på en enskild man; romarna kunde tacka Augustus för freden, den tillhörde honom. Den myckenhet av växter och djur som avbildas på relieferna runt altaret är ett uttryck för det överflöd och den ekonomiska tillväxt som rådde under Augustus och som man kunde tacka den rådande freden för. Idén om ett stort överflöd under Augustus tid vid makten togs upp av olika samtida författare, alla sponsrade av kejsaren.

Om Ara Pacis Augustae avspeglar ett samhälle med klassicistiska och fredliga ideal visar Trajanus-kolonnen på det motsatta: en glorifiering av kriget och krigarlivet. När det gäller själva stilen i relieferna och skulptörernas sätt att arbeta överger man de grekiska förebilderna och tittar istället framåt. Medvetet försöker man skapa en ny konstriktning som bättre passar de rådande strömningarna i samhället. Trajanus ville också att hans undersåtar skulle hylla honom för de dåd han utfört i Dacien och att det han gjort även skulle beundras av framtida generationer. Han ville framstå som en kraftfull människa. Man kan säga att han lyckades. Fortfarande beundrar man hans kolonn, som är en av de största propagandaarbetena i historien.

Bakåt